Soltomta behandlingshemmet den onsdagen 2010-10-14

Inne i soltomta och packade upp mina saker och sa hejdå till min moder. Stapplade upp mina saker och var lite orolig för det nya livet för 5 månader.

Ska bli hel som människa och bli den som man en igång var och ta hand om sin själ. Men tänker mycket om alla i Tranås och saknar mycket av den tiden som vi ha haft kul av. Mycket av min granne Oskar som alltid gav mig bra
saker att säga och fick (mig nästan dö av skratt haha…) och mycket av vissa folk där jag hjälpte och där jag sabbade mycket av de anledningar jag var tvungen att lämna Tranås och hitta min väg tillbaka där jag önskar mig bättre vid framtiden. Jag saknar Sunniva och belly de som alltid har funnits där när jag var som dummast och tappade allt och ångrade mig och ville få tillbaka de underbara och vackra människorna. Fanny som var en av de bra och rolig och crazy tjejerna (I like to fuck) låten v körde på festerna och folk fick stora ögon när de såg vad vi
satt och sjöng den låten med Tila tequila haha… miss biet i Tranås Emil och jag är två lika på det visset vi går på båda könet och vila stunder vi har haft. Emmy och jasmin våran lilla tid vi hade drack öl och lyssnade på fett bra

musik och vi skrattade och hade det roligaste på dagarna och kvällar får man inte glömma. Och Jasmins bil som var som glidmedel på sättet as kul J Malin som var Tranås lilla fotograf i varje hörn på festerna och underbar rolig tjej. Christine som är en av Tranås små änglar med. Och Otto och Jimmy som man får inte glömma och många mer på min lista (den är lång den) muhaha… 

En falskdom i spelgen.

Speglar som är falskdomen där man ser flickan med tårar i ögonen. Ser man den värklighet där som man vill blunda sig till. Men värkligheten finns där man döljer sig med masken med falska dentetet som inte exensterar och en gråtande i en isolerad sorg där man döljer allt med spegeln ser allt bakom dessa ögon. Även hur man ler och är lycklig finns det alltid en mask som döljer allt men bara spegeln ser igenom bakom dessa ögon.

Dikten

Sluta undra och inte fly till att punda

Sluta anklaga sig själv för saker och tröstar med sig dålig röst och som knäcker sig själv. Sluta se för mycket tillbaka och det som lutar till det förflutna bakom sig. Till smärtan i hjärtat och trycks under jorden med den glömda orden som finner sig tillbaka där man orden som förförde den dåliga lögnen och regn dropparna mot sin kind. Framtiden i händerna man styr är styrkan till bättre sätt och det blir helt perfekt. Och kunna se klar som det ska va!

Gammalt och nytt Dikt.               

Träffade dig första gången med orden och leendet. Och trodde och antog att jag visste det du sa. Inga kedjor och kontrollerade hur jag ville ha! Men var blind och dum och fan mig i skuldkänslor och kände bara felhet mot dig. Tappade gnistan på livet! För steg för steg sjönk jag in i mörkret men hade hjälpande hand som hjälpte mig upp igen!

Älskar mina änglar som får mig att le när jag är min ensamhet gråter jag i tvivlar jag på mig själv. Ge mig styrka och klara mer? Och värdesätter mitt liv! Förlåt att jag inte lyssnade på dina tomma ord. Du kan aldrig mer göra mig illa. Jag vet sanningen mer av det! Ska aldrig göra mig själv illa.  Jag stod där med såren som aldrig läktes. Det tog tid för att bli frisk från alla onda tankar.

Fan aldrig den där hungriga lusten på livet utan vilsen i mina tankar och var fången i dem. Jag såg aldrig den personen du var! Du var kall som is. Du hugger i mitt hjärta och tog utngytan som du tog av mig. Dessa minen finns i mitt system och blir äcklad av tanken med lakande med mig. I mina ögon finns du inte mer. Bara stort misstag är du. Från att bli skadad som en bruten vinge som en fjäril. Men fan detta hjärta och vackra pojken i mitt liv, bortom rinnande tårar till att älska igen och du öppnade mina stängda dörrar och du fick mig att älska passionen och lusten på livet mer och se livet vid en annan synvinkel.

Flickan 

Början på livet finner flickan glädje och den hungriga längtan på framtiden och ler för allt. Men hon tvivlar mer på tiden som kommer. Hon undrar om solen finns alltid där även om det är mörka moln över solen som fångar alltid solljuset och blir mer skugga av och skymmer ljuset!

Flickan undrar vad för väg hon ska ta?! Vilken väg ska hon passera medens alla vägar är lika långa och var slutet kommer att ta?! För att för hindra att möta alla onda sidor och smärta. För att övervinna rädslan, men världen är så stor att förstå!, eller hur långa vägarna är?! 

Flickan ser alltid hur dropparna som faller ner och lika mycket tårar sliter i hjärtat hon känner sig utnyttjad av tanken att inte kunna få livet rätt!  Regndroppar som förvandlar till blod och tårar blir mera svåra att få ut för är mer fast i den dåliga fasen hon lever i nuet. Sliten själ och tankar och viljan att skrika och få andra att lyssna men
vågar inte sträcka ut handen utan finner inte modet att höja rösten. Flickan var full med kärlek och ögon som glänste som stjärnor som lyste klarast i mörkret som natten. Men hon fann trösten för kunna bevisa för sig själv att hon kan bli mer men följde fel inriktning och förlorade sitt mod att leva och ljuset för steg för steg försvann i hennes ögon till lusten och hunger till livet men tillslut orkade hon inte finna sig i det farliga livet hon ville glömma och fann modet att ta chansen att kunna ta tillbaka livet hon ville finna och vinna tillbaka! 

Soltomta (Behandlingshemmet)

Haft en as bra med Malin en av personalen.. men tänker mycket på allt hur man kunde göra så här mot sig själv? Och kollade på film på kvällen och åt god mat och njut av att bara kolla på filmen, En skräck och en gripande film.
Sen runt kl.11.00 var det tid att lägga sig jag kunde inte det jag grät och tänkte på allt so hat hänt mitt liv! Och kunde höra dessa röster jag vill få bort i mitt system men de vägrar försvinna och grät och gick ner och tog en cigg och grät och alla tankar bara gick runt och runt.. (dear god the only thing I whant! To geat my real life back and love life moore)

Men allt tar sin tid det vet man.



rättvisans ögon och hämd

drömmer om olyckan där jag inte vill ha kvar i mitt system eller få bort det! men finns för mycket ilska eller får mycket smärta hos mig jag vill få ut!!! arg och frusterad på allt med att vill ha rättvisan från mina ögon klara jag inte av att tänke mer på det! från min höga energin är så borta och ensamn på något vis. tänker på hur mycket jag vill skapa mitt rättvisa och få den personen lida så mycket jag får lida! rättvisan finns där i mina händer!